På senare tid har det blivit mer och mer populärt att läsa böckerna på engelska. Eller på originalspråk, som vissa uttrycker det. Argumenten för detta verkar vara först och främst att det numera tydligen är en allmän sanning att böcker på originalspråk (läs engelska) är bättre än översättningarna.
Ett konstaterande som jag personligen finner väldigt konstig. För att avgöra om någonting är bättre eller sämre så måste man ju testa båda sakerna, så om man nu inte har läst översättningen, hur kan man då veta att originalversionen är bättre än översättningen?
Och återigen. Detta verkar tydligen endast gälla för språk som i original ges ut på engelska. Och inte är alltför svårt skrivna, vill säga.
Men samtidigt så verkar dessa människor som för dessa argument glömma bort en väldigt viktig aspekt på litteratur. Källtextens kultur överensstämmer inte med måltextens kultur. Att översätta en litterär text innebär inte endast att översätta orden rakt av från ett språk till ett annat, texten innehåller så många fler aspekter än så, allt från de kulturella till till exempel ordlekar som är mycket vanligt förekommande i den brittiska litteraturen. Dessa faller för oss helt bort när vi läser texterna på engelska, vi missar helt sonika en viktig del utav litteraturen, då originaltexten inte är anpassad till vår kultur och vårt språkbruk.
Ta till exempel Shakespeares klassiska citat från Hamlet, då titelpersonen säger åt Ofelia att "Get thee to a nunnary", som är en typisk ordlek. Här försvinner poängen helt för oss svenskar, vi läser helt sonika, så som citatet ofta översätts, till "Gå i kloster". Men "nunnary" betyder också "bordell". Och exakt vad Shakespeare menade med citatet? Ja, det är ju som sagt en ordlek, han menade båda sakerna.
Vill man hårddra det hela så kan man ju även använda citatet från filmen En fisk som heter Wanda: "Även en idiot kan läsa Nietzsche. Han förstår bara inte vad han läser" angående folk som hävdar att originalspråket (läs engelska) är bättre än översättningen.
Om man vill vara elak, alltså.
För översättarna vet vad de gör. De gör allt för att alla aspekter, motiv och teman ska komma med i översättningen. Många sådana går läsarna blott endast förbi då de läser, oavsett om det är en text på källspråk eller på målspråk. Men de går med större sannolikhet helt förbi läsaren på källspråket. Det samma gäller även nyutgåvor av gamla svenska verk där språket är alldeles för gammalmodigt och behöver förnyas.
Vi ska inte underskatta översättarna och hävda att allt de gör blir sämre. De går inte att jämföra med google translate.
De vet bättre än läsaren vad texten innehåller.
Men visst blir det fel ibland, och till exempel namn är svårt att översätta. Så visst kan jag lätt förstå argumentationen vad gäller fantasy-romaner, som blir väldigt svåröversatta. Detta utan att ge mig in i någon Åke Ohlmarks-debatt här.
Vid utgivningen av Dan Browns senaste roman om Robert Langdon, Den förlorade symbolen, gjorde Bonniers en jättebedrift med översättningen. Inte mindre än sex översättare var kontrakterade för att den svenska översättningen skulle komma ut så fort som möjligt. På sju dagar översatte de hela romanen, därefter korrlästes och redigerades den på lika många dagar. Visst handlar det som sagt om till stor del om tolkning vid en översättning, och man kan helt klart tala om en översättning som ett eget verk. Men att det är sex olika personer som översatt texten märks inte. Så pass professionella är dagens översättare. De gör allt för att läsaren ska få ut allt av källtexten på bästa, möjliga sätt.
Så nej, att hävda att källtexten är bättre än måltexten, oavsett vilket verk vi talar om, är inte bara farligt, utan det är även att ge sig in i en debatt utan att ha någonting under fötterna.
För inte får vi väl se samma människor med dessa argument läsa Dostojevskij på ryska, Strindberg eller Lagerlöf på originaltexten eller Undset på norska?
Det finns många bra argument för att läsa litteratur på engelska. Men att all litteratur är bättre på källspråket än på målspråket är inte en av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar