Guilty Pleasures

Ibland kommer man på sig med att inte riktigt vilja visa vad det är man läser, när man transporteras runt av kollektivtrafiken. Inte så mycket för att man skäms över vad man läser, utan vad omgivningen tror att man läser.

Lite den känslan hade jag när jag tog mig igenom Laurell K. Hamiltons första del i serien om Anita Blake, Guilty Pleasures. Och med hänsyn till titeln och omslaget, går det att klandra mig?

Till mitt, eller kanske mest till bokens, försvar, så vill jag börja med att påpeka att den inte på något sätt innehåller sex i den utsträckningen som man kan tro, så där vid första anblicken. I ärlighetens namn ingen sex eller romantik över huvudtaget. Nästan så man kan tänkas bli lite besviken ;)

Anita Blake är vampyrjägare, så där vid sidan av att hon arbetar som animator; hon återupplivar zombier, vill säga. För denna urban fantasy-roman innehåller flertalet olika typer av övernaturliga varelser, dock inga regelrätta varulvar, vilket känns väldigt befriande efter den senaste hysterin om vampyrer vs. varulvar.

Det är nästan lite deckarkänsla över hela romanen. Någon dödar högt uppsatta vampyrer, och Anita Blake, om allt annat är frivilligt, åker på att hitta mördaren. Om hon inte hittar honom riskerar hon att dö, men jakten på mördaren medför en minst lika stor risk för döden.

Mötet med shapeshifters (annan benämning används i boken, jag vet, jag håller mig till lite mer etablerade uttryck här...) i form av människostora råttor får dock mig att mer eller mindre vilja kasta ut boken genom tunnelbanefönstret. Bara känslan av att träffa sådana i en mörk källare ger mig minst lika mycket skräckkänslor och kalla kårar som det ger Anita Blake. De hypnotiserande och mordgalna vampyrerna känns helt plötsligt ganska så snälla och beskedliga, på något sätt.

Philip Marlowe möter Buffy i en urban fantasy där vampyrernas närvaro är känd av människan. Råhet och kvinnlig list i snyggt samarbete. Där de verkar i skuggorna, bjuder på det förbjudna, på det sensuellt sexiga. Där det är vampyrer som står för föreställningarna på strippklubben "Guilty Pleasures". Det är en romansvit som jag inte vet var den kommer bära mig, men en liten bit till på vägen tänker jag helt klart följa med.