Inledningsvis måste jag få säga att jag tycker detta har varit ett underbart initiativ från ABF:s sida, väldigt intressanta frågeställningar och kul att man rör sig utanför litteraturens finrum, framför allt så här i de mansdominerade nobelprisdagarna.
Men gårdagens föredrag gav mig enbart en bittter eftersmak. En bitter eftersmak som framför allt kommer ifrån att ingen av de tre föredragarna hade någon som helst koll på feminism och vad det är för någonting. Efter mindre än fem minuter har de fastslagit att en roman enbart kan vara feministisk om den är skriven av en kvinnlig författare och har en kvinnlig huvudrollsinnehavare. På en gång rättar vi in oss i ledet efter Valerie Solanas och hennes SCUM-manifest, redo att skjuta ned första bästa homosexuell man (Alan Ball ligger nog verkligen i farozonen här).
Och min enda känsla är: Har vi inte kommit längre än så här? Har vi kvinnor nu sjunkit så lågt att vi drar alla män över en kam, komstaterar att alla män är djur, sivn och levande dildos, och allt de gör går emot feminismen och någon form av hopp om lika människovärde oavsett kön?
Tyvärr så visar det sig att det är precis så lågt vi har sjunkit, eller i alla fall de båda paneldeltagarna Karin Tidbeck och Nene Ormes. Exempel på exempel radas upp utifrån sci-fi och fantasy, där kvinnor förtrycks, utsätts för sexuella hot eller bara i största allmänhet blir sexualiserade och objektifierade. (Lesbiska kvinnor negligeras effektivt i denna del av debatten: det är obekvämt, en kvinna kan väl inte titta på en annan kvinnas bröst? Vad gör vi med feminismen nu då? Aj, det gör ont, vi stoppar huvudet i sanden och låtsas som ingenting.)
Mot detta står: den kvinnliga författaren som skriver om en kvinnlig huvudrollsinnehavare.
Twilight Saga blev precis förflyttad till att gå i bräschen för den moderna feminismen inom fantasyn. Det trodde ni väl aldrig?
Varenda nerv i min kropp vill bara skrika rakt ut: man är inte feminist bara för att man är kvinna! Man är inte emot feminism bara för att man inte är kvinna!
Om man nu ska se på litteraturen utifrån en sociokulturellt och feministiskt perspektiv så som paneldeltagarna valt att göra, så borde man väl snarare fråga sig vilken typ av hegemoni som återspeglar sig i romanerna. Vilket roll har de kvinnliga karaktärerna i hegemonin? Är de offer, är de självständiga, slåss de för sin rätt som människa? Ses de på som om de vore människor eller som objekt?
Men nej, vi fortsätter på samma spår: det namedroppas författare och romantitlar in i förgängligheternas förgänglihet. För det är enbart det som kvarstår som argument för paneldeltagarna.
Själv går jag därifrån, mer ledsen och urholkad, än förbannad. Att ta debatten så där i slutskedet? Jag börjar förstå Sheldon Coopers uppgivenhet för Penny. Men däremot förstår jag inte att han fortsätter försöka argumentera vetenskap med henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar